Liten på alla sätt
Pernilla stood me up. Jag väntade en timme på kaféet på Lidingö där vi skulle mötas, men ingen Pernilla.
Vad är det med att bli bortglömd som gör att jag känner mig så dålig? Så liten och obetydlig? Det är ju egentligen den som glömmer bort som borde känna sig dålig, inte jag. Alla glömmer, att bli bortglömd betyder inte att jag är försumbar. Men det är så jag känner mig. Marginaliserad.
Det fick sedan sin förklaring. Men jag tillbringade en onödig timme på Lidingö, bland folk som går runt i “friluftskläder” och tror att de bor på landet, samtidigt som de pratar med den mest stockholmska dialekt man kan tänka sig och kör larvigt stora SUV:ar. Behöver jag säga att jag fick klasskomplex?
När jag känner mig obekväm på ett irriterat sätt tar det sig barnsliga uttryck. När jag var på kaféets damrum precis innan jag gick, kände jag en snudd på obetvinglig lust att lägga en jätteskitkorv i stolen. Och inte spola. Det gjorde jag givetvis inte men bara tanken på detta upprorsdåd fick mig att fnissa för mig själv.
Jag skäms över mig själv när jag skriver detta.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese
Kommentar av Millan G
16/4 2008 @ 12:50
Påminner mig det tillfälle när Karin Thunberg på SvD skulle intervjua Ebba von Sydow. Den unga begåvningen dök inte upp förrän efter mer än en timme. Hon hade glömt intervjun, ringt sin pappa när hon påminde sig om den och fått rådet att be Thunberg om ursäkt men BARA EN GÅNG!!!! (Det är måtta på vad en murvel kan kräva.)
Kommentar av Amanda (Alla har en bok)
16/4 2008 @ 13:30
Hahaha, stackars Kicki. Så dråpligt och vemodigt på samma gång.
“När jag var på kaféets damrum precis innan jag gick, kände jag en snudd på obetvinglig lust att lägga en jätteskitkorv i stolen. Och inte spola.”
Det gjorde jag på Harrods. På pin kiv. För det var dyrt att gå på toa där. Fast jag spolade.
Kommentar av Kicki
16/4 2008 @ 15:44
Kära Millan! Pernilla hade en väldigt bra förklaring till att hon inte kunde komma – hon var på sjukhus med sin son. Så då fick jag känna mig dum IGEN – den här gången för att jag hade tyckt synd om mig själv, fast det var Pernilla och Theo det var synd om.
Kommentar av Joa
16/4 2008 @ 18:13
Hej Kicki! Hur gör man om man vill skriva ett “privat” medd till dig? Går det?
Kommentar av Kicki
16/4 2008 @ 20:29
Hej Joa!
I och med att du skriver in din mailadress när du lämnar en kommentar så kan jag kontakta dig. Så det ska jag göra alldeles nu! Vi hörs!
Kicki
PS. Men din mailadress visas inte på bloggen så du kan fortfarande vara helt privat. DS.