Jag tror att jag har n\u00e5got allvarligt fel.
\nN\u00e4r jag b\u00f6rjar ett nytt jobb slutar jag sova under tv\u00e5-tre veckor, f\u00f6r att jag funderar \u00f6ver vad som komma skall p\u00e5 n\u00e4tterna. Jag tar in, bearbetar och sorterar vad som h\u00e4nder runt mig och f\u00f6rs\u00f6ker att s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt greppa den nya situationen. Det \u00e4r bra f\u00f6r att jag snabbt kommer in i arbetet. Det \u00e4r d\u00e5ligt f\u00f6r att min kropp g\u00e5r p\u00e5 Red Alert och munbl\u00e5sor, f\u00f6rkylningar och utmattning ligger som ett p\u00e4rlband av sp\u00e4nnande h\u00e4ndelser runt mig.<\/p>\n
Efter ungef\u00e4r tre veckor har jag koll p\u00e5 l\u00e4get. D\u00e5 b\u00f6rjar jag f\u00f6r\u00e4ndra och f\u00f6rb\u00e4ttra. Det kan handla om att allt fr\u00e5n hur man g\u00f6r tidningsomslag till vilka krav som st\u00e4lls p\u00e5 texter eller vilka bilder som anv\u00e4nds. Ofta f\u00e5r jag med mig n\u00e5gra entusiaster p\u00e5 k\u00f6pet och \u00e5stadkommer riktigt riktigt bra saker, som amelia Brud&br\u00f6llop 2006. D\u00e4r var alla hungriga, ville g\u00f6ra n\u00e5got nytt och n\u00e5got bra. Och den blev<\/em> ju ny och bra ocks\u00e5. <\/p>\n Och sedan \u00e4r jag liksom klar. <\/p>\n D\u00e5 blir jag uttr\u00e5kad. Vad ska jag g\u00f6ra, liksom? Pysa omkring och pilla mig naveln? Det kan andra g\u00f6ra. Harva p\u00e5 med rutinuppgifter? Komma sent p\u00e5 morgonen och g\u00e5 tidigt p\u00e5 eftermiddagen? Inte jag.<\/p>\n Jag tror att jag har ett short attention span, eller bara alldeles f\u00f6r mycket energi. Jag jobbar dessutom g\u00e4rna i intervaller \u2013 200% en dag, d\u00e5 jag kl\u00e4mmer in tv\u00e5 eller tre dagars jobb, och sedan ingenting dagen efter, d\u00e5 jag laddar batterierna. I snitt jobbar jag kanske p\u00e5 100-105 %, medan jag ser att folk runt omkring mig ofta \u00e4r sysselsatta ungef\u00e4r 80% av dagen. Och d\u00e5 l\u00e5ter det som att mitt s\u00e4tt \u00e4r s\u00e5 himla effektivt och bra, men det \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4ldigt destruktivt f\u00f6r b\u00e5de mig och andra. S\u00e5na som jag ska kanske inte vara p\u00e5 en arbetsplats? Det m\u00e5ste ju vara skitjobbigt att vara omkring mig n\u00e4r jag g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6genergi, och sedan syns jag inte alls till under l\u00e5genergiperioder. Jag tror att jag har n\u00e5got allvarligt fel. N\u00e4r jag b\u00f6rjar ett nytt jobb slutar jag sova under tv\u00e5-tre veckor, f\u00f6r att jag funderar \u00f6ver vad som komma skall p\u00e5 n\u00e4tterna. Jag tar in, bearbetar och sorterar vad som h\u00e4nder runt mig och f\u00f6rs\u00f6ker att s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt greppa den nya situationen. Det \u00e4r… <\/p>\n
\nDet verkar vara normalt (f\u00f6r att inte tala om bekv\u00e4mt) att jobba ”lagom”. Det kanske \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r andra inte br\u00e4nner ut sig? Jag \u00f6nskar att jag kunde vara med balanserad och inte svart\/vit, antingen\/eller, fullt \u00f6s\/total vila. Det verkar h\u00e4lsosammare att ligga p\u00e5 en j\u00e4mn niv\u00e5. <\/p>\n
\nF\u00e5r se hur l\u00e4nge mina nya kollegor st\u00e5r ut. Eller om det blir jag som tr\u00f6ttnar f\u00f6rst?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"