\nMen f\u00f6r att verkligen vara p\u00e5 den s\u00e4kra sidan vad det g\u00e4llde batteribristen, kollades ocks\u00e5 t\u00e4ndstiften upp. D\u00e5 gick ett av dem av, och ocks\u00e5 t\u00e4ndstiftsnyckeln.<\/p>\n
Det \u00e4r ju en smal sak att starta med hj\u00e4lp av n\u00e5gon annans batteri och ett par startkablar, men eftersom det var middagstid fanns det inte l\u00e4ngre en enda liten b\u00e5t p\u00e5 baksidan av den holme d\u00e4r vi l\u00e5g. D\u00e4remot fanns det ett hus d\u00e4r det r\u00f6k ur skorsstenen, men ingen d\u00e4rifr\u00e5n kom ut och undrade hur vi hade det. S\u00e4kert stod de i tryggt f\u00f6rvar bakom gardinerna och skrattade \u00e5t de dumma storstadsborna som led skeppsbrott p\u00e5 andra sidan sundet.<\/p>\n
Innan vi hade paddlat in till stranden igen, hade sommarv\u00e4rmen f\u00f6rsvunnit och ocks\u00e5 sommarhum\u00f6ret.<\/p>\n
![](\"http:\/\/kickinorman.com\/blog\/wp-content\/uploads\/2006\/07\/SuraMiner.JPG\")
<\/p>\n
Carina var som synes surast av alla. Sam och jag var p\u00e5 n\u00e5got b\u00e4ttre hum\u00f6r. Alternativet f\u00f6r oss var att sitta inne i stan och d\u00e5 f\u00f6redrar jag \u00e4nd\u00e5 ett motorhaveri p\u00e5 en \u00f6de \u00f6.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Men n\u00e4r klockan \u00e4ntligen n\u00e4rmade sig halv\u00e5tta, och det var dags att puttra iv\u00e4g till dukat middagsbord, startade inte b\u00e5tfan. Motoringenj\u00f6r Jesper och motoringenj\u00f6r Sam konstaterade snabbt att det sannolikt var batterierna som hade laddat ur. Ja, trodde i alla fall herrar motoringenj\u00f6rer. F\u00f6r s\u00e4kerhets skull hade n\u00e4mligen kylen, radion och ett par andra b\u00e5tbatteriedrivna… <\/p>\n