Kickis skrivklåda

Kan bli hur bra som helst. Eller så går det åt helvete, ingen vet.

I september ska jag och Sam starta en skönhetstidning på nätet. Jag har hållit på med den parallellt med mitt vanliga frilansande och uppdraget på Frida sedan i mars ungefär. Sam, som ska bygga tekniken, har inte jobbat med den riktigt lika länge, men han lägger å andra sidan in 20-timmarsdagar nu när han är igång. (I fredags jobbade han till sju på lördagsmorgonen, annars brukar han komma i säng redan vid tre.)

Sam är ett jävla geni. Han har ju jobbat med IT sedan början på 80-talet (när vi träffades hade en ett häftigt datanördsjobb i USA) och jag märker att han verkligen vet vad han håller på med. Saker och ting funkar, vilket man inte alltid kan ta för givet när det gäller IT.

Vi har fått några riktigt, riktigt bra personer att jobba med oss. Och vi kommer att ha en grym smyglansering nästa vecka, trots att sajten då inte är färdigfixad än på en månad. Vi ville nämligen absolut ha en sommarfest, så därför festar vi till det fast sajten bara finns i beta-version och för speciellt inbjudna läsare då.

Om du tycker det här låter som ett spännande projekt, läs mer på Daisy Beauty. Där står inte mycket, men du får kanske ett hum om vartåt det lutar. Jag hoppas att du vill hänga med på vår sköna resa ner i krämburkar och puderdosor!

Uppdatering måndag eftermiddag: Good news travel fast, se bara på Dagens Media!

Jag och Ingrid hann äta räkmacka och shoppa under söndagen.

Vi shoppade sneakers.

Vi väntade in Frida och åkte till Sofias hus.

Sofia och hennes Harry.

Vi satt ute under tak och myste tills det var konsertdags.

Det är klart att det är kul att ha sett en Madonna-konsert, det är det. Men jag hade nog varit mer nöjd om jag faktiskt hade sett något.

Jag brukar säga att jag inte går på konsert om jag inte får sitta, och efter att igår kväll ha stått konserten igenom på det fullpackade golvet på Ullevi är min åsikt i frågan starkare än någonsin. Scenen var nämligen  inte nog hög för att Madonna skulle synas från ståplats, och jag är ändå inte speciellt kort. Jag och Ingrid stod ungefär halvvägs fram mot scenen, och jag såg Madonna live totalt tio gånger när hon, som en liten liten porslinsdocka i svart och paljetter, dansade fram mellan två skymmande huvuden framför mig. Möjligtvis såg jag henne elva gånger, men den sista gången kan det ha varit en av dansarna också.

Hon fanns ju på tv också, och skärmarna syntes mycket bra. Vad jag igår vad med om var alltså att jag tittade på Madonna på utomhus-tv tillsammans med tiotusentals andra människor. Och det var helt okej. Det är kul att uppleva en popikon tillsammans med så många andra människor som också är intresserade av popikonen ifråga, även om det är på storbilds-tv. Men jag hade hellre suttit på läktaren och sett den lilla figuren röra sig fram och tillbaka över scenen hela tiden, inte bara i sammanlagt 20 sekunder.

Mina väninnor med sittplats tyckte det var jättebra och häftigt, de hade sett de imponerande dansarna bättre också. Jag känner mig besviken för att jag fick uppleva musiken och masspsykosen, men jag fick inte en särskilt stark visuell upplevelse.

Konserten kan sammanfattas så här: Ett välproducerat, kreativt och underhållande spektakel, om du ser det.

För övrigt var hela göteborgsutflykten jättebra! Jag och Ingrid har haft jättekul, och så fick jag träffa Ammi, Sofia och Clara också. Och Frida! Henne har jag längtat efter i sommar.

Ammi, Clara, jag, Sofia. I förgrunden: Ingrid, my partner in crime. Min tröja är den berömda Gina Tricot-tröjan för 149 kr.

Snart är det dags. Vi har laddat med rosévin, lite varmare kläder, Smashbox Oglow och Clinque Lash Curling Mascara. Jag och Ingrid har idag shoppat tröjan som hela Stockholm har. Se så randig jag är.

Bakre raden fr v: Ingrid, Frida, vår värdinna Sofia. Främre raden fr v: Clara, jag.

Sofia är ett proffs. Rosédunken i kylen och Madonnas låtlista från igår på Spotify. “… than the ray of light, oaaa, oaaa, oaaa” sjunger hon til exempel just nu.Jag dricker kaffe och försöker att inte känna att jag sov fyra timmar i natt och ungefär sex timmar per natt hela den gångna veckan. What are you waiting for? Nobody is gonna show you how.

Första fika: Cashewnötter, två Ramlösa, nektarin och en Gott och blandat till mig. Kaffe och en ljuvlig pestomacka samt Daim till Ingrid.

Sedan vi klev ombord för sextiofem minuter sedan har Ingrid tjatat om att vi ska fika. Hela resan, oavbrutet. Kaffe, nötter, mackor, bullar, godis och kanske lite chips. Hon är det perfekta resesällskapet!

Jag djupdök just i godispåsen, Ingrid svalde just sista tuggan av sin macka. Nu ska vi gå till bistron och köpa lunch.

Linda Rosing, släng dig i väggen! Dina matvraksfasoner är inget att skryta om! Jag och Ingrid kan äta dig under bordet. Och en av oss är inte ens gravid.

Hälsning från X2000, fantastiskt att man kan blogga på tåg!

Nu har vi hunnit till… ja, jag vet inte, men vi åkte just förbi en sporthall i gult tegel. Kan vara vilken småstad som helst längst sträckan Stockholm-Göteborg. Ingrid och jag är så där fnissiga som man blir när man är ute på äventyr.

Jag har samma känsla som när vi var 18 år och bodde i Umeå och Ingrid vann en hotellnatt i Kramfors, och vi tog hennes föräldrars bil och körde dit för en liten vuxenutflykt. Vi kände oss som Alicia Silverstone (jag) och Liv Tyler (Ingrid) i Aerosmiths Crazy-video. Det här var på den tiden när hängelsbyxor var heta. Sedan när vi kom fram åt vi ät läskig mat på något som hette Gladan, och precis när vi skulle gå och lägga oss dök Fredrik Wikingsson upp, ute på en nattlig drive från sin hemstad Sundsvall, och plötsligt var livet ännu mer en rockvideo för vi hängde på ett slitet hotellrum och hade inget att göra, inget liv, bara dåliga tv-kanaler, sådär romantiskt tragiskt som lidande rockstjärnor älskar att tro att de lever, hela stämningen var cheap motel in the middle of nowhere. Fredrik somnade sedan mycket kyskt och o-rockstjärneaktigt på golvet och dagen efter åkte vi hem.

17 år sedan, kära du, 17 år sedan.

En tjej på språng.

Godmorgon! Jobb igår, Madonna idag. Nu ska jag teleportera mig ner till Göteborg, inte bara för att se her madjesty utan också för att hinna säga hej till Drinkar & Män-tjejerna som jag inte har sett alltför mycket av de senaste åren. Särskilt inte Sofia, som bor i Götet och är den som ska husera oss. Sofia har slutat blogga, och det är synd för hon är precis lika smart och rolig som hon verkar. Andra tjejer jag ska få träffa ikväll är Clara, Ingrid (min gudson Joels mamma) och Frida (Adas mamma). Jag hade också trott att Sissi och Hedvig skulle dyka upp, men så verkar inte vara fallet. Och Mari var där igår med sitt jobb.

Jag har packat kameran, så förhoppningsvis kommer fina bilder upp senare idag eller imorgon! Inte på Madonna, då, utan på mina girls.

No panic! Deodorant wipe, 4 €/4 st, Sephora.

Okej, nu är det varmt. Jag och min kollega Bjooti sitter här och svettas framför varsin dator. Aldrig har uttrycket “jobba så svetten lackar” varit mer ackurat.

I mitt fall har det gått så långt att jag börja lukta stinka man. Som tur är hann jag göra en snabb-raid på Sephora innan jag lämnade Milano (300 € på tio minuter, det ni!), så jag har nu fyra deodorantvåtservetter för just situationer när en ordentlig dusch och fräsch deo inte hinns med. Nu kör vi! Återkommer senare med recension från armhålan.

Uppdatering från X2000 mot Göteborg söndag 9 augusti 2009: Den var helt okej. I två timmar. Sedan var jag och Bjooti tvungna att dricka vin för att vi inte skulle känna hur illa vi luktade. På  så sätt var den ju visserligen bra (vin är alltid gott) men jag skulle inte rekommendera någon att köpa dessa deo-wipes. En vanlig våtservett funkar lika bra/dåligt, och för en tiondel av priset.

Nuelash vs Revitalash. En plattfisks bästa vänner!

Jag upptäckte igår att jag har brutit av ögonfransar så att det har blivit ett hål i min annars ganska imponerande fransrad. Så jag började genast rota i lådorna efter något som kan avhjälpa min pinsamma hårlöshet. Utan fransar blir ögonen lite som fiskögon – inte så kul. Lite som en torsk. Eller en kolja.

Jag hittade två produkter som är framgångsrikt testade av vänner, som idag har långa, fina fransar. Så hur ska jag kunna välja? Ska jag köra RevitaLash som både Charlotta och Katrin Schulman har bloggat väl om tidigare i år? Eller Neulash, som Julia Klingener tycker fungerar? Eller ingen av dem, för att det verkar läskigt med något som ska få fransarna att växa? (Får man RevitaLash i ögat svider det tydligen helt sjuk. Det kan ju inte vara så hälsosamt.) Eller ska jag vara en undersökande journalist och köra en fransmedicin på varje öga för att kunna jämföra? Vad gör jag då om en av dem funkar och inte den andra? Jag kommer ju att se ut som en freakshow med ett fisköga och ett bepälsat öga.

Här är jag lite hippe, och Uffe lite Pippi.

En actionbild från kontoret, där Sam sliter som ett djur.

Jag och Uffe ville båda köra våra låtar på Spotify.

Uffe är härlig. En man med både IQ och EQ – de är utrotningshotade.