Kickis skrivklåda

Jag har under sommaren talat med många väninnor och kollegor på några av Sveriges absolut största och mest välkända tidningar om praktikanter. Jag har samlat ihop en hel hoper matnyttiga tips för dig som vill göra praktik på en arbetsplats inom media, och dem bjuder jag på helt gratis.

1. Lär dig ansökningsbasics.
Om du har tur att få ett möte med en person som bestämmer över en praktikplats du vill ha, och du nämner att du är intresserad av praktik, se då inte ut som ett fån när personen ber dig skicka ett personligt brev och CV.
Istället: Innan du söker praktikplast eller anställning, ta reda på vad CV betyder. Och hur man skriver det. Be dina föräldrar om hjälp, eller en lärare, om uppgiften är dig övermäktig. Klarar du inte det, kanske du inte ska satsa på att bli skrivande journalist. Fundera på om KomVux kan vara något för dig.

2. Var intresserad.
Om du missar din anställningsintervju, skicka inte ett mail där du säger att du inte visste tiden, att du försov dig och att du inte har pengar på din mobil att ringa och reda ut detta.
Istället: Om du har ett möte inbokat och är osäker på tid, ta reda på tiden. Skiter sig saker och ting, lös det snarast och per telefon. Mail är för fegisar. Journalister kan inte vara fegisar. Och har du inte råd att ringa är du förmodligen för ung och för rookie för att vara på en arbetsplats ändå.

3. Var ödmjuk.
När du gör praktik, spela inte musik på din dator som överröstar chefens. Om du skulle råka göra det, klaga inte på att chefens musik är kass. Det är också en dålig idé att klaga på att chefens skrivbord är större än ditt.
Istället: Fråga innan du gör något som låter överhuvudtaget. På de flesta arbetsplatser är det okej, särskilt om du frågar, men inte på alla. Och var försiktig med att kritisera chefen, som är den som i framtiden har möjlighet att ge dig jobb. Mediebranschen är liten och chefen känner förmodligen alla du någonsin kan drömma om att jobba med. Håll dig väl med alla så länge du är praktikant. Integritet är bra, konflikter uppstår oundvikligen, men just praktikanter ska varken ha integritet eller vara inblandade i konflikter.

4. Tyck att allt är kul. Är det tråkigt? Fejka.
När du första dagen på din praktik får ett uppdrag, som du inte tycker är roligt, sätt dig inte i fikarummet och läs tidningar två dagar i sträck. Låt heller inte bli att komma till jobbet alls den tredje dagen och skicka absolut inte en vecka senare ett mail om att du blev sjuk. Då kommer arbetsgivaren att tro att du blev “sjuk”.
Istället: Gör samtliga uppdrag du får så bra och snabbt som möjligt. Annars kommer din chef att tycka att du är lat och snacka skit om dig till alla i branschen och du kan glömma framtida anställningar på samtliga liknande arbetsplatser i Sverige.

5. En praktik är en praktik.
De flesta chefer är snälla, de flesta kollegor minns hur det är att vara praktikant och behandlar dig som en av dem. Men det är du inte. Du är en praktikant. Bli inte sur om du inte får följa med på julbordet eller konferensen. Och prata aldrig, aldrig om att du “jobbar gratis”. Om du var redo för att jobba skulle du vara anställd – inte praktikant.
Istället: Vet din plats i flocken. Att du får kollegebehandling är vanlig hyfs, att du får följa med på företagsevenemang är mer än ovanligt.

6. Kolla referenserna.
Skriv inte en chefs namn som referens på CV:t för att det ska vara så. Den personens trovärdighet är viktig och hon/han kommer att tala om för personen du söker jobb hos exakt dina fel och förtjänster (förutom, så klart, dina talanger och färdigheter). Det är dumt av dig att inte veta om du blir utmålad som latmask, intrigmakerska eller efterbliven.
Istället: När du använder en gammal handledare/chef som referens, tala med honom/henne innan du skriver dit namnet och telefonnumret på CV:t. Då kan du i ditt personliga brev och förhoppningsvis också under en anställningsintervju själv bemöta den eventuella negativa kritik du kan komma att få.

7. Brinn för ditt jobb.
Sök inte en praktikplats för att ha något att göra, eller för att du borde eftersom du är en duktig flicka, eller för att du inte har något bättre för dig. Du kommer då att göra fel på samtliga ovanstående punkter just för att du inte bryr dig tillräckligt.
Istället: Sök bara praktik på arbetsplatser där arbetsuppgifterna passar dig och dina talanger. Tycker du att du har roligt på din praktikplats, kommer du att göra mycket bättre ifrån dig. Annars kommer du inte att orka. Det är jävligt högt tempo på en redaktion och är det inte kul så fixar du det inte.

Uppdatering: För övrigt har jag och Linnéa nu bestämt oss. Ellinor är vår tjej, yes she is.

Då var jag bloggutmanad, då.

Bästa promenad:  Bermudatriangeln mellan SOUK-NK-Biblioteksgatan-Sturegallerian, via Åhléns City och H&M Hamngatan. Här försvinner inga fartyg, men väl pengar.

Favoritgata: Narvavägen, för att jag tänker på när jag var liten och spelade Monopol, och kunde aldrig gissa att jag en dag skulle bo i Stockholm. Fram till dess att jag var 19 hade jag varit i Stockholm en gång. (Nej, två, fast en gång var jag fyra år gammal så det kommer jag inte ihåg.) Och när jag var 19 såg jag bara Brännkyrkahallen, så inte förrän vid 20 mogna år fick jag uppleva det Stockholm jag har tillgång till idag.

Favoritdrink (och i vilken Stockholmsbar)? Rosévin på Clas på hörnet.

Äter lyxmiddag på: Mathias Dahlgrens Restaurangen. Har inte hänt än, men det är mitt projekt för 2010. Innan dess har jag varken tid eller råd med lyx.

Bästa mikromaten: Gillar inte mikro. Är övertygad om att vi om femton år kommer att se på mikron som vi idag ser på solarium: “Hur kunde jag vara så dum?”

Favoritförort: Kista. Gallerian är öppen till 21 till och med på söndagar.

Fikar gärna på: Non Solo Bar.

Bästa lunchställe: Organic Green.

Bästa brunchen: Som connoisseur säger jag med säkerhet att Berns asiatiska är mest värd pengarna, trots att den är dyr.

Bästa kaffet: Sosta.

Bästa konsertlokalen: Sittplats på Globen.

Bästa baren:  T-bar, där känner jag mig larvigt mondän.

Här bjuder jag pappa på middag: Arirang.

Senaste Stockholmsupptäckt: Stallmästaregårdens hotellfrukost.

Senast sedda teater-/dansföreställning: “Ringaren i Nôtre Dame” (hälsade för övrigt på Pär Isberg idag). Eller räknas “So you think you can dance?”

Senast sedda utställning: Hallwyllskas permanenta.

En bra gå bort-present: Doftljus (gärna Cire Trudon från Maruschka de Margot).

Favoritlyxartikel: Chanel 2.55. Det är nästa investering, nu när jag har mina Louboutins.

Läser just nu: 50 av de största engelska, amerikanska och svenska magasinen varje månad. Det är mitt jobb.

Läser helst: Mig själv. Jag är helt pinsam och kan verkligen bli kär i sånt jag skriver. Inte allt, men det som är bra tycker jag själv är så jävla bra. Gamla blogginlägg får mig att skratta högt. Artiklar publicerade för tre år sedan kan fortfarande ge mig svindel av fiffighet. Och min nästa roman: Har bara fyra kapitel klart, men det är verkligen en bok jag själv vill läsa. Så det gör jag också.

Favoritråvara: Potatis. Tyvärr hatar Sam det, men när jag är ensam hemma bakar jag potatis och äter med salt och smör.

Favoritfärg: Turkost. Det varierar visserligen, men är alltid en knallig färg.

Favoritmärke: Wrangler. Jag gillar riktiga jeans.

Favoritskor: Just nu ett par Barbara Bui-platåer jag köpte i St Tropez. Tyvärr har mina vrister fettat till sig över sommaren, så remmarna skär in. Jag visste inte att sommarfett la sig på anklarna. Varje dag lär man sig något nytt.

Dricksprocent:  Avrundar taxin uppåt och ger drygt 10 procent på restaurang. I en bar ger jag lite mer än den som står bredvid i hopp om bättre service. Det funkar.

Modeförebild: Mamma. Hon har 100 par Bruno Magli-skor. När jag är lika gammal som henne (42 år) ska jag ha 100 par Louboutins.

Motionerar: September-maj.

Mest överskattade affär i Stockholm: Urban Outfitters.

Det dyraste jag har köpt: Säger jag inte.

Favoritprodukt på Systemet: Pol Roger.

Favoritprodukt på Apoteket: 100-förpackning med tamponger. Kostar typ 100 spänn. Jämför med OB, som är rena rånet.

Bästa fyllekäket: Hemgjord lasagne.

Lyssnar på: Mitt inre, men alldeles för sällan.

Bästa förfestmusiken: Jackson Five.

Senast gnolade: En melodiös liten stump när jag fick mat hos vår koreanska granne i fredags. Jag brukar ofta utan att vara medveten om det börja sjunga när jag ska få äta.

Senast köpta skivan/-låten: En asrolig italiensk coverplatta.

Mitt sämsta köp någonsin: Glömde bort vem jag var och köpte ett par krämfärgade träskopumps på rea i våras. Inte bara fula utan osköna också.

Dansar helst till: En rejäl fylla. Aldrig annars.

Senaste impulsköp: I onsdags hade jag en lucka mellan två möten och gick planlöst in på Zara. Bad move. Köpte ett par grå pumps med metallpluppar som jag absolut inte behöver.

Senaste fyndet: Den randiga Gina Tricot-tröjan som hela Stockholm har.

Senaste secondhandfyndet: En… vas? Avskyr begagnade kläder. Loppor. Skabb. Outplånelig lukt.

Fulaste klädfärg: Leverpastej. Särskilt på mig, som är leverpastejfärgad till att börja med.

I DVD-spelaren/datorn: “Gudfadern 2″.

Användbar pryl: Le Creuset-gryta. Snygg, bra storlek och går att diska i maskin.

Mode jag aldrig vill se igen: Krossad sammet. Jag vet att det är back in style, men jag gillade det inte förra gången heller.

Värsta huvudbonaden: Flottig mörk utväxt.

Bästa huvudbonaden: Diadem. Jag är sjukt snygg i det.

Favoritaccessoar: Hund. Funderar på att skaffa en i höst.

Bil/Transportmedel: SL-kort. Fattar inte poängen med bil i storstan.

Återvinner: Allt mindre. Återvinning är en bluff och gör egentligen inte mer nytta för miljön än att låta bli, enligt Discovery.

Hejar på/håller på: Unga, ambitiösa tjejer. Unga, lata tjejer kan däremot dra åt helvete.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Ringer pappa.

Så nu utmanar jag: Bjooti, Johanna och Thérese.Det är mycket möjligt att Thérese inte får/vill blogga så personligt, men jag utmanar ändå!

Kinas Moskva-blogg hittar du här.

Jag lunchade med fina Kina. Vi har inte känt varandra så länge, men vi har gillat varandra sedan första början. Jag är mycket ledsen att hon inte kan komma på Daisy Beautys släppfest nästa vecka, men hon bor i Moskva för det mesta så det går inte.

Det retliga är att hon kommer till Stockholm på fredag morgon och festen är på torsdag kväll. Känner man då inte att man kan boka om sitt flyg och flyga sexton timmar tidigare? Jo, det tycker jag. Skit samma att det kostar 2500 kronor.

Om du tycker som jag, posta följande kommentar på Kinas blogg: “Kina, du må vara både smart och snygg, men just nu känner jag inte att du förstår ditt eget bästa. Självklart ska du boka om ditt Aeroflot-flyg och dimpa ner i Stockholm redan på torsdag den 20:e så du kan gå på Daisy Beautys släppfest. Kicki kanske förlåter dig om du inte kommer, men du kommer aldrig att förlåta dig själv. Do it.”

Hallå Holly?

Igår och i förrgår hade jag en möjlig praktikant här, Ellinor. Jag gillade henne. Idag och imorgon ska en annan möjlig praktikant, Holly, komma. Holly har fotobakgrund och det är spännande. Min Linnéa slutar nämligen på fredag så jag letar någon som kan ta hennes praktikplats. Linnéa är själv mycket engagerad i sökandet efter en ny praktikant, vi tror att vi kommer att hitta en riktigt trevlig.

Men nu tror jag Holly har fått fel på kompassen för hon skulle ha varit här klockan 09.00. (Bloggklockan går fel, den visar en timme tidigare än det verkligen är. Så klockan är nu 09.26.)

Uppdatering 10.04: Jag och Holly hade inte kommit överens om en tid, visade det sig, så det var inte det som avgjorde att Holly inte passar som praktikant här i mitt organiserade kaos.

Ur SOLO 9/2009.

I nya numret av SOLO, med Kenza på omslaget, finns en sjukt roligt artikel om två tjejer som testar raggrepliker. Jag skrattade högt för mig själv när jag läste den. Den är faktiskt så skojigt skriven att det är värt att köpa tidningen bara därför.

Och då är det inte ens jag som ligger bakom den.

Ro hit!

Jag och Sam har beställt små, söta klistermärken med Daisy Beauty-logga på. Vi är mycket spända på hur de ser ut. Så spända att vi båda vill öppna kartongen.

Ekologiska rengöringsservetter, 30 kr/35 st, Organic 7th Heaven, Dollarstore.

Jag och Linnéa (som bloggar pinsamt sällan, men jag länkar ändå) ger varandra presenter ibland. I måndags fick jag Linnéas favoritrengöringsservetter från Dollarstore i/utanför Boden. Härligt!

Snart dags att se den igen!

Jag är världens sämsta på att låna ut grejer. Eller, jag är jättebra på att låna ut grejer, men kommer sedan inte ihåg till vem jag har lånat ut. I Göteborg i helgen fick jag DVD:n “Breakfast at Tiffany’s” från Sofia. En jättefin present, tyckte jag, tills jag fick veta att det var min film som hon hade lånat någon gång för länge sedan.

Förra veckan snackade jag och Uffe om “Sex & The City” och att han inte har sett tv-serien.
“Du kan låna den av mig, jag har den på DVD”, sa jag.
“Jo, jag vet. Jag har redan lånat den och den är hemma hos mig”, sa Uffe.

Nu undrar jag bara vem som har min första “Grease”. (Jag har två. Jag har nämligen köpt en ny för att jag inte kom ihåg vem som hade lånat den.) Och har du någon annan film som är min, hör av dig! Jag kommer förmodligen inte ihåg att du har den.

Nejmen du MÅSTE gå in på Dagens Media och läsa kommentarerna, för där finns den här:

“Ibland, men bara ibland…

… undrar man om sådana här kvinnor skickas ut av Vatikanstaten eller liknande mörkmän med uppgift att föra jämställdheten tusen år bakåt i tiden. “Han får göra allt det tråkiga” säger Pyttan von Finkelschnaabel medan hon dricker kaffelatte med väninnorna Noppan och Puppan innan de åker hem, var och en till sina av respektive make finansierade Djursholmsvillor.

Herrejävlar vilken överraskning lilla Östermalmsfröken får om några år när inte ens Dro***ing S****as bästa kirurg och hänsynslös workout bevarar hennes tjugoårsutseende och make IT-konsulten slänger ut henne, tar in den 19-åriga barnflickan i det tidigare gemensamma sovrummet – och lilla Östermalmsfröken upptäcker att han trixat med papperen så äktenskapsförordet ger henne exakt 14,50 och ett par gamla morgontofflor.”

Det är alltså mig han talar om (för det måste vara en han). Jag vet att folk kommenterar utan att vara insatta på Dagens Media, men det här är ju bara konstigt! Först och främst vill jag visa en bild från min fader Finkelschnaabels lantställe på flotta adressen Lumsen, i norra Norrlands inland. Denna bild visar upp de tre gästsovrummen:

Tre rum i ett – mycket flott!

Sedan vill jag också visa upp mitt fagra anlete, välbevarat bland annat med drottnings Silvias kirurg och, hm, hänsynslös workout. (Att jag förra veckan inte kunde knäppa min chinos i storlek 40, som jag kunde ha så sent som för två månader sedan, orkar jag inte ens kommentera.)

Efter en glamourös utekväll med min överklassvänina Charlotta Flinkenflonken.

Jag tackar i alla fall för att jag har blivit anklagad för att ha ett 20-årigt anlete. Så glad har jag inte blivit sedan jag fick visa leg på Systemet i Umeå i våras.

Jag var en av dem som hann läsa en viss programledares blogginlägg där hon avslöjade sin egen och makens otrohet, samt makens älskarinnas identitet. (En annan älskarinna var också omnämnd, men mer diskret.) Bloggerskan är polisanmäld. Jag tvivlar på att hon blir fälld, men bristen på god smak och integritet gör nog mycket skada för henne. Och den intressanta frågan om publicistiska och juridiska regler vid bloggande är på tapeten igen. Är det samma som vid annan publicistisk verksamhet? Var går gränsen för förtal? Vad kan man eventuellt åtalas (och bli dömd) för?

Plötsligt känns dessa frågor än mer aktuella. Ännu hårdare, mer utlämnande och ännu mer på-gränsen-om-inte-över är Katrin Schulmans blogginlägg om Bingo och en av hans ex-modeller som har legat i rättslig tvist. Katrins förmenta outande av modellens beteende borde inte bloggas om. I en riktig publicistisk verksamhet skulle detta aldrig kunna skrivas. Inte för att det är sant, eller för att det är falskt, för det vet vi inte. Men för att det för kränkande.

Jag gillar Katrin. Hon är rak och smart och på något sätt sympatisk (även om hon döljer det ibland). Hennes grej är att säga som det är. Och jag förstår hennes instinkt att säga vad hon säger om det hon har uppfattat som sanning.

Men hon gör fel. Inget juridiskt fel: Hon förtalar inte modellen, eftersom för att förtal ska vara förtal måste personen som förtalas vara anklagad för något olagligt, inte bara något omoraliskt. Hon gör däremot, som jag bedömder det, ett publicistiskt fel, när hon kliver över gränsen för vad som kränker modellens privatliv. Ett fel som kommer att sakna konsekvenser, för pressombudsmän och andra ger sig inte på bloggare, eftersom etik och juridik i sin långsamhet har låtit bloggarna hamna utanför deras kontroll.

Det här är ett problem. Inte bara för journalistbranschen, och för modellen ifråga, utan för oss alla. Vad ska man hålla sig till för regler när inga finns? Och vad händer när det kommer ut information/åsikter/sanning/förtal/kränkningar som inte bör komma ut? Detta händer i en tid när lättviktiga tonårsbloggaren Kissie bloggar om att hon äter viktminskningspiller avsedda för överviktiga vuxna, i en tid när bloggerskor säljer sina åsikter och matar läsarna med smygreklam, i en tid när fler och fler fjortisbloggar för öppna göra-ner-varandra-krig via sin bloggar. Vad säger det om vår samtid?

Katrin kommer att klara sig. Kanske också modellen ifråga. Men vad händer med vårt kulturella och moraliska klimat? Hur gör vi något bra av öppenhet och nya möjligheter för alla att komma till tals?