Kickis skrivklåda

Fåfängan är mest känd för sin utsikt.

Utlänningen Camilla är mysig.

Lars åt som en häst.

Igår åt jag, Lars och Lars norska tjej Camilla brunch på folknöjet Fåfängan. Det var bra, med dragning åt det lägre betyget okej.

Förrätter: Sill, lax, två sorters salami, skinka, grekisk sallad, med mera.
Varmrätter: Kycklingklubbor, ribs, köttbullar, prinskorv, bacon, äggröra, pannkakor.
Efterrätter: Pannacotta, chokladtårta, ost och kex.
Pris: 225 kronor.

Fåfängans om- och uppskrivna söndagsbrunch är fullproppad. Vi kom en timme innan stängning, då fick vi bord, men det var på håret. Och förutom att man får sitta, är det inte alls bra att komma så sent. Precis efter att vi lassat på tallrikarna första rundan, slutade köket att fylla på serveringsfaten som blivit tomma. Och tillströmningen av människor ger också en rörig och ofräsch känsla.

Maten som finns är bra. Fetan i den grekiska salladen smakar riktig feta – inte salladsost. Pannkakorna gräddas fint av gästerna själva på laggar med plats för sammanlagt tolv åt gången. Köttbullarna är hemtrillade och väldigt goda (inte Moderna Muséet-brunch-goda, men nästan). Salamin är riktig salami – inte medvurst. Utbudet är möjligen lite magert, men för mig som inte äter laktos och för Lars som inte tål gluten var det enkelt att hitta alternativ bland den medvetet tillagade maten.

Jag kan tänka mig att gå hit igen, om vädret är bra och jag kan sitta ute, men gör inga omvägar för fåfängebrunchen. 225 kronor är mycket för så få och så basala rätter.

Fåfängans buffé är praktiskt taget glutenfri. Inte heller så mycket laktos.

Så göra vi som grädda våra pannkakor, tidigt en söndagsmorgon.

Fast när buffén kostar 225 kronor ska det vara dammat på toaletten.