Kickis skrivklåda

Jag läser, som så många andra, Blondinbellas blogg. Och log lite överlägset när hon skulle skriva en chick lit enligt den berömda hur-svårt-kan-det-vara-principen. För det är fan inte lätt. Visserligen är hon känd, vilket gör det lättare att ge ut en bok, men samtidigt kan hon inte skriva. (Jag kan visserligen skriva, men jag är inte känd, så jag har också problem att få ge ut nästa roman. För att inte tala om problemen jag har med att hitta tid att skriva den.)

Och nu verkar Blondinbellas tankar gå i samma banor som mina:
“Jag skrev några kapitel i en chic-lit bok som jag ville skriva, men ganska snabbt lessnade jag på otrohet, bästistjafs och ständiga intriger så jag har börjat på en självkänslabok istället, har en liten dröm om att få släppa den i höst i butik eller gratis i skolor. “Självkänsla för unga tjejer – Tackla vardagsproblemen””

Smart. Det är tusen gånger enklare att skriva en fackbok än en roman. Och ska hon skriva en fackbok tror jag självkänsla är precis vad hon ska skriva om. Dels är det ett viktigt ämne. Dels verkar hon ha hyfsat bra av den varan. Det lönar sig ju att gå i terapi. Dels är det ett ämne hon kan skriva trovärdigt om, till skillnad från många andra. (En businessbok? Även om hon nu tjänar bra pengar var hennes huvudbusiness bloggen inte hennes egen idé, utan ett smart projekt där Löwengrip castades av de verkliga hjärnorna bakom blondinbella.se. En modebok? Det finns – förhoppningsvis – inte tillräckligt många tonåringar som tycker att preppylooken is the shit. Men självkänsla? Absolut. Till och med jag skulle kunna tänka mig att köpa den.)

Så jag säger heja, Blondinbella! Jag är mot personer som devalverar mitt jobb, min talang, genom att påstå att vem som helst kan göra samma sak. Men jag är för att personer gör det som de är bra på. Det här tror jag hon kan göra bra.