Kickis skrivklåda

Klockan 19.15 (festen började 19.30): Fotinpackning.

Kl 19.30. Obetydligt sen.

Precis när jag skulle dra insåg jag att jag inte kunde gå på fest för jag hade sprickor på hälarna. Jag trodde inte det skulle vara ett problem då jag gjorde fotvård nyss, men samtidigt har jag varit i St Tropez, druckit rosé dygnet runt och simmat i en pool, så fötterna kan förstås bli uttorkade och ta generell stryk då. Som tur var gick det att lösa med nya undermedel: Crème Jeunesse des Pieds från Clarins.

Hade hon haft på sig det här, hade i alla fall Lars tyckt att hon var bra.

Vi såg så klart Ernman ta sig vidare från semifinalen igår. Och inte för att jag kände igen henne (tjänstefel) men ryktet säger att den efterblivna, fnittriga, pladdriga, osakliga amatörprogramledaren, som bara var med som dekoration, var Natalia Vodyanova.

Men det visste vi inte igår, när jag, Sam och Lars satt och klagade på hur efterbliven kuttersmycket till “programledare” var. Vi tyckte inte ens att hon var snygg (men Lars ska heja på Rumänien och hävdar bestämt att deras låt är bäst, med Island som god tvåa, så fina damer finns det gott om). Först idag upptäckte jag vem den så kallade programledaren förmodas vara.
“Sam, Sam! Den efterblivna programledare är Natalia Vodyanova!”
“Vem?”
“En av världens kanske tio största fotomodeller.”
“Jaha.” Paus. “Allt hamnade på utsidan.”

Uppdatering: Om du undrar varför hon plötsligt heter Vodyanova och inte det korrekta Vodianova, vet jag inte riktigt. Jag skrev Vodianova först, googlade tjejen för att hitta bilder och hittade henne som Vodyanova på en modellsajt. Och så tänkte jag – helt felaktigt, skulle det visa sig – att en modellsajt nog vet sånt bättre än jag.

Från min boksläppsfest.

Fröken Rickard Engfors sätter den välformade näsan i vädret och ratar min utmaning. Han kallar mig för Blondinbella. That’s a first.

Istället mot-utmanar han mig.

Och visst, jag är med. Men jag tror det på det här med att ge och ta, och jag vill ha åtminstone en liten paljettbild från Rickards garderob innan jag börjar lista 5 saker man kan dricka om man vill vara säkert på att totalt missa årets första riktigt sköna soldag, 5 ställen man kan ha sex på som är roligare än sängen och 5 killar som jag inte skulle tacka nej till att ligga med om dom tjatade.

Särskilt den första har jag faktiskt en hel del att säga om. Sitter i pyjamas framför datorn nu: har misslyckats hela dagen med att både duscha och klä på mig. Ska ta tag i det där snart för att äta ikväll. middag på Teatergrillen, med allt vad det innebär. Troligen kommer jag att komma på fem saker att dricka för att missa årets andra riktiga soldag också.

Just nu. Klockan 19.41.

Jag kom med Bjooti och Matthew.

Susanne Ljung kom med Camilla Thulin.

Daniel Nyhlén på Improveme och Alexandra Lind från Beauty & lifestyle-mässan.

Improve me-gänget.

Sussie Rotschild från Romella.

Hedvig von Menzter.

Sam och thulinskan.

Middagen hölls i ett fullpackat Blå hallen.

Förrätten var lax med lax.

Igår var det “skönhetsbranschens Oscarsgala”, Swedish Beauty Awards. Dubbelt så flott som förra året, med David Hellenius som konferencier, operaunderhållning och Emilia.

Tyvärr så missade jag Emilia. När jag jobbar så mycket som jag gör nu, måste jag sova mycket (somnade exempelvis nio på kvällen i onsdags), träna ordentligt och äta bra mat regelbundet. Och när gårdagen innebar stödätande snarare än riktigt ätande under hela dagen, och huvudrätten inte serverades förrän 21.30 (= läggdags för mig), kraschade jag. När huvudrätten väl kom var jag så illamående av hunger och yr i mössan att jag inte kunde äta alls.

Askungen fick ta en taxi hem och lägga sig. När jag kom hem vid tiotiden, vilket var mitt i värsta festligheterna, mådde jag så illa att jag inte ens kunde dricka vatten. Fast jag är mest bara glad att jag inte kr*ktes över mina bordsgrannar innan jag gick.

Vinnarna hittar du här.

Cecilia och Åsa från Alf Sörensen.

Kusin Andreas hälsade på så vi tog en öl på Anchor.

Sedan åt vi middag på etiopiska restaurangen Ethiostar.

Lars har ett munsår the size of Texas.

Maten var stark och god.

Ägaren är bästis med Sam. Mig känner han knappt igen.

Jag skojade lite med Lars.

Malin Mellberg jobbar med PR på Operan.

Jurgita plåtas i Guldfoajén. Den är 28 meter lång. Jurgita endast en.

Sedan i vanliga foajén.

Jag springer på Operan för att få svar på frågor så att jag kan skriva scener till min roman. Och det enda som händer är att det kommer upp nya frågor.

• Varför är det ränder på scengolvet?
• Hur hal är mattan där?
• Dansarna har ett ljus längst bak i salongen som de kan “sikta” på vid piruetter. Vad heter det?
• Och vilken färg har det?
• Är det meningen att man ska behöva läsa programmet för att förstå handlingen, om man inte känner till handlingen sedan tidigare? Eller ska dansen i sig uttrycka alla komplexa vändningar tillräckligt tydligt?
• Vad är det som gnisslar mot golvet? Tåskorna eller de manliga dansarnas skor?
• Vid dansarnas ingång till scenen finns en chokladask. Är det verkligen någon som äter ur den?
• Vad har männen på fötterna (de dansar inte i tåskor)? Strumpor? Sockiplast?
• Kallas området utanför salongen verkligen för promenoir, som på ett kryssningsfartyg?
• Varför sitter man alltid i publiken bredvid en man som andas så tungt att han nästan överröstar orkestern? Har balettfans per definition polyper?

Jag måste snacka med Nadja igen. Och hon går inte att få tag på, för hon har sin premiär imorgon. (Två dansare delar på rollen som Esmeralda, jag såg Marie Lindqvist dansa ikväll.) Dessutom behöver jag promenera den väg som dansarna tar från logen till scenen, så jag ska tillbaka till Operan klockan 09.00 på måndag morgon.

En annan kul observation är att balettfans ofta är/tycker sig vara mycket sakkunniga. Hört på promenoiren i pausen: “Jadu, det var mycket lyft i alla fall.” “Väldigt enkel koreografi, måste jag säga.” Enkel koreografi? Jag skulle inte vilja dansa den, säger jag bara.

Hittade Lars Wallin i vimlet. Han var betydligt piffigare än jag!

Det finns bara ett skäl att se Australia.

Fotona är tagna från en tv-ruta, därav den påvra kvaliteten och tråkiga speglingar och allt, men du hajar ändå vad jag menar.

Ett skäl.

Först var jag och Unni Drougge på närbelägna Tabac för att snacka lite skit.

Vi hade en fin present med fint kort (Björn Ranelid).

Tyvärr glömde vi den på Tabac, så Unni fick springa och hämta…

Strax efter att vi anlände höll Åsa ett tal.

Beatrice Birkeldh är lika smart som söt.

Bunni med Pernilla Ericson, som nu är t.f. redaktör för Aftonbladets Bonus-sidor.

Festen var i bokförlaget Vertigos lokal. Kul att ett bokförlag är lite sisådeeer med språk…

Bo Schön är tydligen big deal. Folk runtomkring mig pratade om honom som om han är någon. Jag skymtade honom bara i periferin, och kände mig spontant inte speciellt imponerad.

Annika Sundbaum-Melin by night.

Åsa öppnade presenter så klart.

Kort sammanfattning:
Kul kväll. Mycket gubbar. Är inte det konstigt på feministfest?

Roligt att se Åsa Mattsson. Vi har setts väldigt lite sedan hennes bok Salong F kom ut. Jag blev besviken när jag läste den, mest för att hon fokuserade på att uttrycka känsla och gav så lite fakta om vad som egentligen pågick. Och för att vi har uppfattat händelser så väldigt olika.

Min och Åsas relation är oklar just nu. Men mest på plus! Vi ska ses snart och reda ut.

Ska vi prata om festen så var det en trevlig fest och Åsa var väldigt glad. Jag hängde mest med Annika Sundbaum-Melin och Unni Drougge.

Annika gillade inte den här bilden men jag tycker den är jättefin.

Jessica Fogelsjöö.

Kvällens tredje deltagare.

Igår träffade jag Jessica, som jag inte har sett sedan gudvetnär. Alla bord runt Stureplan var upptagna igår. Vi hade inte bokat, för när jag var ute i tisdags var alla restauranger halvtomma så jag trodde inte det behövdes. Som frilans glömmer man ju att det kommer lön den 25:e. Men till slut hittade vi sköna barstolar på Taco Bar, ett underskattat ställe! Hasse Shimoda och Jonas Hessman var där med en blond, glad tjej som jag inte kunde placera.

Tacos är mycket bra när man inte får äta vete.
Småbarnsföräldrar är mycket bra när man vill gå ut men ändå komma hem tidigt.

Jag och Jossan på S&TC-kväll.

Rysk respektive fransk pretto.

Förrförra året hade jag och Josephine Bornebusch några härliga temakvällar. Först Sex & The City, sedan prettokväll när vi satt vid Ingemar Bergman-bordet på Teatergrillen och skrev poesi.

Men det var så längesedan vi sågs att jag börjar ge upp hoppet om en tredje temakväll. Kan jag kanske engagera fru Flinkenberg i denna härliga hobby istället? Vi ska ju ändå ses den fjärde april. Jag har redan ett förslag på ett härligt tema: östermalmstant. Vad säger du, Charlotta?