Kickis skrivklåda

Jag, Kristiina Raitala på finska Sara och Gunnhild Bjørnsti från norska Estethique Magazine på väg till Club 55.

Där plockade Sisley-Sebastian fram rosévinet igen.

Och så käkade vi Tarte Tropezinne.

För övrigt kostar mitt hotellrum 850 Euro. Per natt.

Hamnen i St Tropez.

Idag har jag jobbat lite, det vill säga shoppat. För om man ska skriva ett resereportage om St Tropez måste man så klart köra ett “test run” i de främsta modebutikerna.

Jag har köpt en hemlig klänning och ett hemligt par skor som jag tror jag ska ha på Chics chica ettårsfest nästa vecka. Och eftersom Charlotta är hemlig med sin outfit är jag hemlig med min. Så jag säger inte mer än See by Chloé och Barbara Bui. Möjligen också Plein Sud.

Nu ska jag kila och luncha på legendariska och lyxiga Club 55. Vi hörs!

Poolområdet på Byblos fungerar också som frukostmatsal.

Imorse när jag kom upp för att äta frukost, stod där en påfågel.

Uppdatering: Påfåglar har tydligen funnits i St Tropez i ungefär 300 år. Från början var de vaktfåglar, för när främmande fartyg syntes i hamnen började pippisarna skräna. Det här är alltså en vild fågel och inte, som jag trodde, en inredningsdetalj från Byblos.

06.48. Arlanda Express.

Blogga.

Kort nedslag framför datorn, har inte tid att lägga upp bilder just nu för det är dags för lunch. Den finska journalisten som är med är väldigt rolig. Och glamourös – hon reser in capribyxor, Chanel-armband och Dolce&Gabbane-glasögon, inte som jag i träningskläder.

Bilder kommer så snart vi har hinkat i oss vår välkomstdrink – jag fortfarandei glasögon och träningskläder – och ätit lunch. Jag lukar svett, men alla väntar på mig vid poolen så jag kan inte vänta längre på att bagaget ska förflytta sig till mitt rum.

Later!

Jag sitter och väntar på bacon och ägg på samma ställe som jag och Sam åt frukost på för ungefär två veckor sedan. Det här är första gången jag köper in mig på en trådlöst nätverk på en offentligt plats. Jag brukar vara för snål för det. Varför betala för ett just-här-och-nu-blogginlägg, när jag kan blogga gratis hemma om fyra dagar? Men jag gillar ju själv bloggar med nerv och aktualitet, så det får vara värt det idag. Inte minst för att jag inte vet när jag kommer att blogga nästan gång, och för att jag har dåligt samvete för den senaste tidens dåliga bloggande. Jag har ju inte ens utsett vinnare i strandväske-tävlingen! (Jag ska, jag lovar.)

Apropå strandväskor reser jag med min fina stråväska från thailändska Pimalai som handbagage. Den är lite trasig, men jag hade inget val. Egentligen ville jag ha min nya, fina, vita strandväska från Clarins, men hur skulle det se ut när Sisley bjuder på resan?

När jag packade mina necessärer (tre stycken) insåg jag att jag nästan inte har något Sisley-smink eller några krämer därifrån alls. Företaget är inte så aktivt med pressutskick och har också väldigt dyra produkter, så det har liksom inte blivit så. Jag fick rota längst ner i mina skattkistor för att till slut hitta ett läppstift. Orange. Om du ser mig på bilder från Troppan med orange läppstift vet du varför: Jag är artig.

Det här blogginlägget har kostat mig 60 kronor.

Det ska bli 27 grader i St Tropez på torsdag.

Imorgon ska jag upp tidigt som satan, för 8.20 går planet som ska ta mig via Köpenhamn till St Tropez. För första gången någonsin har jag blivit bjuden på en skamlöst lyxig pressresa. Jag har varit på pressresor tidigare, men inte i paritet med denna: Det enda jag ska göra är att bli bjuden på drinkar och gå på spa, ett spa som societetstidningen Tatler har utsett till ett av världens hundra bästa.

Här är min favoritdel från programmet: “Transport from Nice Airport to St. Tropez – Hotel Byblos: A helicopter will transport you from Nice Airport to St. Tropez.”

Jag säger det igen: “A helicopter will transport you from Nice Airport to St. Tropez.”

Den där lilla biten information kommer visserligen med en kraftig varning: “PLEASE NOTE THAT THE SPACE IS RATHER LIMITED – Therefore we kindly ask you to bring along small pcs of luggage. Thanks for your comprehension”. Och jag vet inte hur du tänker, men jag tänker “small pcs of luggage” på lyxspa? Aldrig med min fot. Klockan är nu 23.35 och jag ska proppa min största resväska full med mina Jimmy Choos, Manolos, Guccis och alla de andra skorna jag aldrig annars har tillfälle att bära. Den får väl hänga under helikoptern i ett sånt där Gevalia-nät som annars brukar släppa dykare i pooler.

St Tropez. Jag hoppas du är avundsjuk på mig, för jag är banne mig avundsjuk på mig själv.

Bloggar om jag kan!

Jag och sommelier Jacob Kocemba.

Med våra första amuse boucher: ostron med rökt rom samt hemmagjorda baconchips. Mmmm.

Ska du bara gå på en enda restaurang i Köpenhamn, ska du gå på Herman. Nyfödda Herman lyckades tack vare välrenommerade ägare och erfarna medarbetare knipa sin första michelinstjärna på mindre än ett år. Här serveras danska specialiterer i moderniserad lyxförpackning, och de serveras av ett stall av synkroniserade servitörer och servistriser. Tappar en av dem sin plats i ledet, till exempel för att någon som jag ställer fasligt mångra frågor om maten, fyller en annan på, till exempel genom att ta vid och sopa klart vår vita duk medan kollegan som påbörjade städuppgiften svarar på en oändlig ström av journalistiska följdfrågor.

En av medarbetarna som hängt med från ägarnas tidigare etablissemang är mannen med världens coolaste jobb, sommelier och restaurangchef Jacob Kocemba. Han råkar vara regerande världsmästarsommelier och är denna vecka i Shanghai för att försvara sin titel. Hans VM verkar inte nådigt! Sommelierer tävlar inte bara i blindtester vad de gäller vin utan också matnära grenar. En av de sju disciplinerna de tävlar i går ut på att föreslå olika menyalternativ till fyra personer med olika matvanor, till exempel koscher eller vegetarian. Då var det ju bra att han fick öva på mig som inte tål laktos eller vete.

Och så maten. Även om jag tycker att Hermans storhet ligger i upplevelsen snarare än maten, så är maten förstås förstklassig. Excellent. Spännande både i konsistenter (mycket geléer), smaker (särskilt de båda lättare fisk-/skaldjursrätterna) och visuell presentation (färger, mönster, placering på tallriken). Vi åt det kortaste menyalternativet med bara fyra rätter, till det drack vi två viner och bjöds på tre amuser. Fyra rätter var mer än nog, även om jag gärna hade ätit lika många till bara för att få uppleva de kreativa smaksensationer köket konstruerade.

Jacob träffade exakt rätt för oss båda vad det gäller vinet, trots att vi inte har samma smak. Sam vill ha krispiga, vita viner och fylliga, mogna rödviner. Jag föredrar chardonnayer eller andra lättdrucka, smöriga vita viner och (min favoritreplik när jag får beställa på engelska): “I like my red wines as I like my men: Rich and complicated”.

När vi gick fick vi varsin liten vit kartong med frukost: frasigt hembakat bröd, restaurangerns underbara dubbelsaltade smör och en ekologisk mjölkdryck. En extra detalj som fler restauranger kan lära av.

Rätt 1: En liten hummersallad, garnerad med vårblommor. Delikat!

Skt Petri är ett väldigt designat hotell.

Trots en housekeeping som inte fungerade prickfritt någon dag alls faktiskt, så skulle jag gärna rekommendera Skt Petri om du ska till Köpenhamn. Läget är jättebra med gångavstånd både till Tivoli, om du är lagt åt det hållet, och till de stora varuhusen och Nyhavn. Dessutom är hotellet ljust och luftigt och har en snygg bar. Och den dåliga städ- och fylla-på-minibaren-servicen kompenseras av conciergerna som är både vänliga och snabba.

Du vet att du bor på ett bra hotell när det finns REN på rummet.

Jag i ny Cos-tröja i Nyhavn.

Vi var på Tivoli (se slänggungorna högt till höger i bakgrunden).

Köpenhamn kan ungefär sammanfattas så här:
Onsdag: Anlända. Checka in. Jobb.
Torsdag: Tivoli. Vi åkte Demonen fyra gånger. Herman (mer om Herman senare).
Fredag: Shopping (Cos och Malene Birger). Jobb. Middag på hotellet, där vi inte bara träffade trevlige hotellchefen Jacob utan också Curt, som äger (bland annat) hotell Kung Carl i Stockholm, och hans fru Gertrud.
Lördag: Nyhavn och Amalienborg.

Jacob på Hotel StPetri. Jag i linnen från Malene Birger och ett Pilgrim-halsband.

Amalienborg är väldigt fult.